ja nu äntligen kom det glada beskedet/nyheten. ”Du har klarat dig!”
Jag är glad och jag är nöjd med min insats. Jag är stolt över mina examinan
FUCK YOU WORLD i made it to the end and i’m still ALIVE!!!
Alla månader, dagar och timmar av svett, nervositet och magont har släppt! Nu kan jag faktiskt känna att när jag kommer hem från jobbet kan jag slappna av, jag behöver inte tänka :”fan, nu måste jag plugga”, eller när helgen kommer :”nä jag kan inte vara med er och ha kul, för jag måste plugga”.
Ibland tappade jag tron på att fortsätta, jag slutade bry mig vissa dagar för att orken inte fanns längre. Men jag gav mig inte. JAG GAV MIG INTE!!! för att hämta ork började jag tänka på den känslan som jag hade första gången jag kom på att jag skulle plugga dubbelt, den härliga känslan av att starta ett nästan omöjligt projekt. Den känslan av att kunna välja jobb från två helt olika branscher, att ha den möjligheten är guldvärd, iaf när det ser ut som nu på arbetsmarknaden…
DET SOM EN GÅNG HAR PÅBÖRJATS MÅSTE AVSLUTAS – det är mitt motto. startar jag nånting idag och säger att om 4 år ska den här grejen vara färdig, då spelar det ta mig fan ingen roll hur trökigt det än är, det ska avslutas! Inte för att jag tycker mina utbildningar har varit tråkiga, det är bara att det har varit tungt och jag har inte haft någon fritid dom senaste 4 åren… mina dagar har varit planerade från 8.00-23.00 varje dag, varje timme, varje minut under 4 år.
Nu kan och ska jag pusta ut
